Sitter och har mum ( Multimedia ).
Går inte så bra när hjärnan inte fungerar som den ska och jag bara har en sak i skallen!
Jag vill hem till mina bilder och se hans leende igen!
Allt går bara åt helvete!
De stämer inte när de säger att tiden läker alla sår!
Tiden har bara gjort mina sår större och nu är de bara ett svart hål kvar!
Fy fasen!
Jag vill inte släppa taget men måste inse nu innan de är för sent...
Att om jag inte släpper honom kommer flera glida mig ur armarna!
Men har inte heller någon anledning att orka när han inte finns här hos mig!
så varför ge upp??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar